header-image

Nice – Marc Chagall Museum och crepes 22 juli 2016

Marc Chagalls egna museum utanför NiceVi besökte museet i Nice

Vår tavla vi har hemma av marc chagall

Tavlan som vi har hemma av Marc Chagall

Marc Chagalls trädgårdscefé i nice

Underbart café utanför museét

En crepes på marc chagalls trädgårdscafé i nice

Crepes med nutella & pudrat socker

marc chagalls tavla i niceEn marc chagall tavla i niceElise tittar på en marc chagall tavla på museet i niceglaskonst av marc chagall nice

Vi har några tavlor av Marc Chagall (affischer) i vårt hus i Saint Paul De Vence, som förra ägaren har köpt och lämnat kvar. De är egentligen inte alls min ”stil”, då de både är färgglada och lite konstiga, men det är något ändå som gör att jag låter de hänga kvar. Eftersom Marc Chagall har bott och också är begravd i vår by, så tänkte vi att det vore trevligt att besöka Marc Chagalls museum i Nice. 

Museét som egentligen mer ser ut som en modern större stilren grå villa, ligger i ett välbärgat och lummigt område i Nice. Parkering finns inte, utan man får parkera på de gator som finns i närheten (detta gjorde att vi åkte runt väldigt länge innan vi fick en parkering, så jag rekommenderar ett stort tålamod). 

Avenue Docteur Ménard- (Angle Bd. de Cimiez) – 06000 NICE
Tel.: +33(0)4 93 53 87 20

Öppettider: 10:00-18:00 (maj till oktorber) – öppet till 17h (november och april)
Stängt: Måndagar

Marc Chagall föddes 1887 i Ryssland och var äldst av nio syskon. 1985 i en ålder av 97 år dog han i Saint Paul De Vence och här finns också hans grav att besöka på den vackra kyrkogården.

Ingången till museét är rätt oansenligt och lite svårt att se. men när du kommer in så är det bra informerat med biljettpriser och shop där hans alster mm kan inhandlas. Marc Chagalls museum är det största med hans samlade verk och det är över 400 tavlor, skisser och alster.

Inträde Marc Chagalls museum

  • 10 Euro för vuxna och barn under 12 gratis

Jag rekommenderar att man är intresserad av Marc Chagall eller konst i huvudtaget om man ska besöka museét. Hade vi inte haft tavlor och kunde relatera mycket till honom som konstnär, så får man inte ut så mycket av det Däremot fick man kostnadsfritt en audioanläggning på engelska och knappar in det nr som står vi varje tavla, för att få höra info om just det verket.

Museét är ljust och luftigt och konsten får ta plats. Alla hans verk är väldigt färgglada och det jag gillar med dem är att man kan se så mycket olika saker i varje bild. Vi har en tavla av honom i rött som vi varje dag ser något nytt i och det är rätt faschinerande.

Marc Chagalls Café

I trädgården finns ett fantastiskt litet café där de serverar frukost, lunch och kalla drycker. Otroligt mysigt och vackert franskt. Vi testade crepes mm och de smakade ljuvligt och var pudrade i vaniljsocker…så gott!

 

 

 

Ett hav av minnen och blommor

Nice – Promenade des Anglais – sorg 21 juli 2016

Vackra promenade des anglaisEtt enkelt hjärta i vitt sprayat på promandenBeachen på promenade des anglais

Vi promenerade längs vattnet på promenade des anglaisMålning nice promenadenVackra blommor vid havet på promenadenBlommor vid havet på promenadenEtt hav av minnen och blommoren rad av sorg i niceVi står vid frihetsstatyn i nicesorg-blommor-nice  nice-gossedjur-sorgsorgen över så många skadade och döda i nice

Eftersom vi var i Cannes den 14 juli, Frankrikes Nationaldag och vår bröllopsdag när det ofattbara hände, när attacken skedde i Nice…och så många miste livet och blev skadade så kände vi att vi ville besöka Promenade De Anglais. Dels för att få ett avslut för att vi pratat mycket om med detta med barnen, och dels för att vi ville att de inte skulle känna rädsla för att vara i Nice.

Vi hade varit på Filippinerna precis efter den stora tyfonen Hayian och kom fram till ett paradis i spillror. Där barn lekte med ett cykeldäck, där människor försökte bygga upp sina skjul och där våra barn fick se mer än de någonsin tidigare hade gjort. Därför ville jag också att de skulle få ställa alla de frågor de hade och med egna ögon se platsen som vi pratat så mycket om.

När vi gick på promenaden så ställde de många frågor, om vart det hade hänt och om det skulle synas och varför det hade hänt. Många svåra frågor och jag kände när vi kom fram till blomsterhavet att det var svårt att svara. Att sorgen bara sköljde över mig, som vågorna från havet…det gick inte att vara praktisk eller hitta svar…jag blev bara tyst.

Det var både vackert och så ofattbart sorgligt på samma gång….alla vackra blommor, gossdjur, teckningar, brev, minnen och ljus…med det vackra turkosa havet som bakgrund. Jag vet inte om det var kombinationen eller detaljerna som gjorde mest ont…men man ställer sig frågorna om och om igen…varför….hur kan en enda göra så mycket skada…så många familjer som påverkas och så många lidanden. Varför….En nappflaska….en kanin…ett par rullskridskor…ett brev…sorgen bara grep tag i mig…

Jag ville inte gå dit för att ta bilder, eller för att jag var nyfiken…jag ville gå dit för att se med egna ögon hur människor går samman för att stötta varandra och för att ge varandra hopp i mörkret..och för att visa tjejerna att livet är grymt ibland….vi kan inte linda in allt utan vi lever och vi dör och ibland händer hemska saker som gör att vi rycks bort för tidigt. Jag ville visa dem att vi ska leva varje dag. Vi ska våga och vi ska göra det vi drömmer om att göra. Ingen ska få ta det ifrån oss…

Just då, var det svårt att tänka på det. Just då var det bara bilden av en nalle…en sko…ett foto…som vajade i brisen…som gjorde att jag kände att jag hade svårt att ens ta in vad som hade skett. Så mycket sorg…på en så vacker plats…i ett så vackert land.
Samtidigt som jag känner så mycket kärlek och att Frankrike verkligen gått samman mot terror och hot och vägrar att ge upp.

När vi sakta går därifrån med barnens händer i våra…så känner vi ändå att de förstår….de känner sorgen och de ser lidandet men de ser även hoppet..och att allt går vidare. Livet är kort och skört…vi ska ta vara på varje minut och det genom att inte vara rädd och inte begränsa oss. Vi ska verkligen leva.

Vackra cannes på kvällen den 14 juli då attacken hände i Nice

Vi måste fortsätta leva och resa 15 juli 2016

Vackra cannes på kvällen den 14 juli då attacken hände i NiceVackert ljus över cannes och havet

Vackra hotell Carlton i Cannes 14 juli 2016 samma kväll som attacken av nicestranden i cannes full av männsikor inför firandet av 14 juli 2016Min C på strandpromenaden i Cannes innan middagen

Nice 14 juli 2016 Nationaldag och vår bröllopsdag. Frankrike har pustat ut efter Fotbolls EM och festen är i full gång. Franska Rivieran sjuder av liv och lust. Stoltheten över Frankrike är fantastisk!

Vi valde att åka till Cannes istället för Nice. Vi tom säger till varandra i bilen att ”händer det något” så händer det nog i Nice…hemskt att tänka på det nu.

Cannes som är mest känt för sina fantastiska fyrverkerier på Rivieran under Nationaldagen. Det är magiskt vackert och människor är glada och det är härlig feeling i luften. Franska flaggor vajar i vinden, solen går ner vid horisonten och mängder av båtar har kastat ankar i bukten. Varenda uteservering är fullbelagd och varje millimeter på stränderna är fyllda av glada människor som har picnic och väntar på fyrverkerierna som ska starta kl 22.00.  

Vi går fram och tillbaka på Croissetten två ggr och har inte bokat bord. Vi inser snabbt att det kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt att få ett bord på stranden. Vi chansar tillslut och får ett bord på en härlig restaurang med utsikt över strandpromenaden. Beställer in svalt rosé i stora glas och maten doftar ljuvligt. Fyrverkerierna börjar och det är magiskt vackert.

22.30 när fyrverkerierna är slut och folkmassorna väller förbi restaurangen, så sitter vi kvar och tar en efterrätt. Vid 23 tiden ska vi betala och vår servitris berättar det ofattbara för några på franska vid bordet bredvid, att 6 personer har dött i Nice (jag uppfattar siffran 6 och ordet mort för död)…

Vi skyndar oss att betala och tänker att det nog har hänt något terrordåd i Nice. Vi har bilen parkerad i ett garage under Croissetten vid havet. Polisen spärrar av, blåljus, panik och rädda människor springer för att komma hem. Vi vet inte om Cannes är under hot. Kön ringlar sakta sakta upp ur garaget. Jag funderar på om det var så klokt att gå ner…och om de spärrat av så att vi inte kommer upp. Vi kommer upp och åker i km långa köer mot Nice. Först på motorvägen efter Juan Les Pins släpper det på..vi körs om av blåljus oavbrutet…tankarna går till Nice och vad som kan ha hänt där. Jag går in på Aftonbladet i bilen och ser att det är än mer än så, det är en katastrof…över 70 döda och hundratals skadade. Vi vill bara hem till barnen och byn. Vi kör fort. Det är så vackert och samtidigt så sorgligt…tankarna går till de som mist sin familj, till de barn som skadats…och de som saknar någon.

Allt det vackra slogs omkull…och i Nice har terrorn förstört för Frankrike….ännu en gång. Marken har färgats röd…..och sorgen går att ta på.  Gatorna är tomma och vi hör att ingen ska gå ut.

Vi måste fortsätta leva och resa…och njuta…oavsett. Jag vägrar att påverkas av terrorn. Att sluta våga. Jag tänker våga ännu mer och ta vara på varje dag. Det kommer att hända igen, kanske här, kanske i Stockholm, kanske där vi känner oss allra tryggast. Det finns inget skydd mot terror. De vill att vi ska bli rädda, att vi ska undvika och de vill sätta skräck…Allt vi kan göra att ta vara på varje dag och att älska varandra. Det finns inget annat….