header-image
Vackra cannes på kvällen den 14 juli då attacken hände i Nice

Vi måste fortsätta leva och resa 15 juli 2016

Vackra cannes på kvällen den 14 juli då attacken hände i NiceVackert ljus över cannes och havet

Vackra hotell Carlton i Cannes 14 juli 2016 samma kväll som attacken av nicestranden i cannes full av männsikor inför firandet av 14 juli 2016Min C på strandpromenaden i Cannes innan middagen

Nice 14 juli 2016 Nationaldag och vår bröllopsdag. Frankrike har pustat ut efter Fotbolls EM och festen är i full gång. Franska Rivieran sjuder av liv och lust. Stoltheten över Frankrike är fantastisk!

Vi valde att åka till Cannes istället för Nice. Vi tom säger till varandra i bilen att ”händer det något” så händer det nog i Nice…hemskt att tänka på det nu.

Cannes som är mest känt för sina fantastiska fyrverkerier på Rivieran under Nationaldagen. Det är magiskt vackert och människor är glada och det är härlig feeling i luften. Franska flaggor vajar i vinden, solen går ner vid horisonten och mängder av båtar har kastat ankar i bukten. Varenda uteservering är fullbelagd och varje millimeter på stränderna är fyllda av glada människor som har picnic och väntar på fyrverkerierna som ska starta kl 22.00.  

Vi går fram och tillbaka på Croissetten två ggr och har inte bokat bord. Vi inser snabbt att det kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt att få ett bord på stranden. Vi chansar tillslut och får ett bord på en härlig restaurang med utsikt över strandpromenaden. Beställer in svalt rosé i stora glas och maten doftar ljuvligt. Fyrverkerierna börjar och det är magiskt vackert.

22.30 när fyrverkerierna är slut och folkmassorna väller förbi restaurangen, så sitter vi kvar och tar en efterrätt. Vid 23 tiden ska vi betala och vår servitris berättar det ofattbara för några på franska vid bordet bredvid, att 6 personer har dött i Nice (jag uppfattar siffran 6 och ordet mort för död)…

Vi skyndar oss att betala och tänker att det nog har hänt något terrordåd i Nice. Vi har bilen parkerad i ett garage under Croissetten vid havet. Polisen spärrar av, blåljus, panik och rädda människor springer för att komma hem. Vi vet inte om Cannes är under hot. Kön ringlar sakta sakta upp ur garaget. Jag funderar på om det var så klokt att gå ner…och om de spärrat av så att vi inte kommer upp. Vi kommer upp och åker i km långa köer mot Nice. Först på motorvägen efter Juan Les Pins släpper det på..vi körs om av blåljus oavbrutet…tankarna går till Nice och vad som kan ha hänt där. Jag går in på Aftonbladet i bilen och ser att det är än mer än så, det är en katastrof…över 70 döda och hundratals skadade. Vi vill bara hem till barnen och byn. Vi kör fort. Det är så vackert och samtidigt så sorgligt…tankarna går till de som mist sin familj, till de barn som skadats…och de som saknar någon.

Allt det vackra slogs omkull…och i Nice har terrorn förstört för Frankrike….ännu en gång. Marken har färgats röd…..och sorgen går att ta på.  Gatorna är tomma och vi hör att ingen ska gå ut.

Vi måste fortsätta leva och resa…och njuta…oavsett. Jag vägrar att påverkas av terrorn. Att sluta våga. Jag tänker våga ännu mer och ta vara på varje dag. Det kommer att hända igen, kanske här, kanske i Stockholm, kanske där vi känner oss allra tryggast. Det finns inget skydd mot terror. De vill att vi ska bli rädda, att vi ska undvika och de vill sätta skräck…Allt vi kan göra att ta vara på varje dag och att älska varandra. Det finns inget annat….